Jag saknar hästar och hästlivet så mycket att jag glädjegråter varje gång jag ser ett klipp med hästar på youtube eller läser en inspirerande artikel eller ser en bild på dessa fantastiska djur. Det finns inget som ger så mkt känsla som att samarbeta med ett så stort och fint djur. Att få hästens förtroende och att den väljer att lita på dig. Att följa  dig och bära dig i vått och torrt. 
Att ta hand om den och ge den bra mat och en varm och torr sovplats, färskt vatten och andra hästkompisar att busa med är lika självklart som att rida.  Att köra enduro är också riktigt kul och inte lika tids och pengakrävande som en häst även om det inte är långt ifrån. Men fördelen är ju att vi har det som ett gemensamt intresse och hjälps åt med allt vad det innebär och hojen kostar oss inget när den står parkerad i garaget. 

Jag kommer att ha häst igen, det är bara en tidsfråga. Men ibland känns det som att man väntar ihjäl sig innan alla bitar faller på plats och man  har rätt förutsättningar


Kommentera

Publiceras ej