Här kommer ett öppet brev från mig till dig. 

Du förstår, för ett tag sedan så hittade jag och min sambo ett gemensamt intresse inom motorsporten. En fristad från alla krav och måsten där vi själva kunde lägga upp vår målsättning. Ett intresse som passar vår livsstil med barn. Ett intresse där vi får chansen att träffa andra likasinnade, Men ett intresse som kostar mycket pengar. 
Som småbarnsförälder har man mycket utgifter ändå. Vi prioriterar vissa saker framför andra för att få till det. Vi har inte de senaste teknikprylarna eller den snyggaste intedningen. Vi jobbar båda två för att få in pengar till huskassan men prioriterar tid med barnet och väljer därför bort förskola och turas om hemma. Det innebär att kvällar och en del helger blir låsta så därför är det svårt att komma ut och träna, så när vi väl får chansen är det extra förväntansfullt. 
När man då sticker för att förbereda för morgondagens körning men hittar dörren uppbruten och utrustningen stulen så blir man så väldigt ledsen och besviken!

Att du kan komma och ta något från mig, från oss som vi har kämpat för, utan att ens blinka. 
Att du kan stå och spana och planera hur det ska gå till och när för att sen komma med verktyg och bryta dig in och stjäla våra saker som vi köpt för injobbade beskattade pengar. 

Det är elakt och vidrigt. 
Tror du att det skulle vara en tröst att vi kanske kan få hjälp av försäkringsbolag? 
Det är det inte. För det första så betalar man alltid en självrisk och det är inte alls säkert att man kan få till en ersättning som täcker värdet av det du tog. Men du tog inte bara saker. Du tog mer än så. Du tog tryggheten från det vi kallar hem. Ska jag för alltid vara rädd att stöta på dig? Vad händer om jag tar dig på bar gärning? Råkar jag illa ut då? Tänk om jag har mitt lilla barn i handen. Missbrukar du och tar mina saker för att kunna köpa droger? Ingår du i en liga och gör detta som ett proffs? Eller är du ung och busig och är häftig med dina polare? För mig spelar det inte så stor roll. Du har berövat mig på saker, på förtroende, på glädje..
Det kommer att kosta mig tid, pengar  att ersätta det du tog, för att inte tala om vad vi redan lagt ut på att färsäkra oss mot dig och dina medbrottslingar i framtiden. 

Tänk dig om jag gjorde samma sak mot dig! Hur skulle det kännas? Du kanske tror att vi lever i lyx och knappt märker förlusten. Så är det inte. Och även om det var så, så finns det inget som rättfärdigar att man tar något som tillhör någon annan. 

Jag har svårt att släppa och gå vidare. Jag lägger mycket tid på att vara arg och ledsen och fundera. Ungefär lika mycket tid som jag nu lägger på att knyta ledtrådar och fråga efter tips som kan leda till att jag hittar dig. 
Det är något du kan räkna med. Jag ger inte upp i första taget. 

Jag hoppas väl på något sätt att du ska förstå att det finns människor bakom sakerna du stjäl som påverkas av det du gör. 
Kanske förstår du smärtan som du orskar av dina handlingar och väljer en bättre väg i framtiden. Kanske skrattar du bara för att du helt saknar empati. 

Från mig till dig - snälla sluta stjäl och bryt dig in i människors hem. Första steget till en bättre värld stavas MEDMÄNSKLIGHET. 




1 kommentarer

Jennie

04 Feb 2015 11:08

Usch vad otäckt ja förstår din rädsla. Framför allt när du har barn hemma usch hoppas ni får tag i den som gjorde de.. kram

Svar: ja! jo vi får hålla tummarna att vi får fler tips ;) så att vi kan sätta dit dem jävlarna ^^
Kickan

Kommentera

Publiceras ej